Lova var beräknad till 14 september så när värkarna började komma smygande på kvällen den 16 september (för övrigt morfar Kents födelsedag) var jag inte direkt förvånad. Jesper for iväg på en mycket viktig Korpenmatch och jag nattade Axel. Värkarna fortsatte under natten och vid sextiden på morgonen den 17 september kände jag att det snart var dags att åka in. Vid sju väckte vi Axel som blev överlycklig för att få åka till farmor och farfar istället för att gå till dagis. Vi hade t.o.m. lyckats tajma in farmors lediga fredag! Halv nio var vi inne på Östra och fem hemska timmar senare föddes vårt lilla underverk, klockan 13:31! Jag är verkligen glad att det är jag som föder barn, jag hade aldrig klarat av att stå hjälplös bredvid...
Så här såg Lova ut bara någon timme gammal:
Och så här ser hon ut idag (hon har inte riktigt förstått att man ska köra med bilarna och inte äta dem):
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera