Kärlek

"Jag älskar lillasyster" sa Axel idag!

Var är Lova?

Ibland när jag lämnar eller hämtar Axel på dagis så följer Lova med in. Det brukar vara populärt bland de andra barnen som vill komma och titta och klappa henne. Ganska ofta så sover Lova i vagnen när vi kommer till dagis och då får hon vara kvar utanför. Nästan varje gång jag kommer in ensam frågar Alfred, 3 år, "Var är Lova?". Det är så sött!

Men... Tänk om säg 15 år. Om Axels kompisar börjar fråga efter Lova då tycker man nog inte att det är lika sött...

Förövrigt har det gått bra att lämna Axel på dagis de senaste dagarna. Han brukar vara ledsen precis när jag säger hej då, men det har han inte varit de senaste dagarna. Nu hoppas vi att det håller i sig!

Mamma sjung "Klappa traktorn"

Länge har vi funderat på vad Axel menar när han vill att vi ska sjunga "Klappa traktorn". Jag har t.o.m. frågat på dagis om de sjunger om någon traktor, men icke. Häromdagen kom vi på vilken sång det är: "När kråkorna klappar takten"! Det är alltså "klappa takten" han sagt hela tiden, inte traktorn som vi dumma föräldrar trott...

Annars pratar Axel väldigt bra och mycket. Ibland kan jag nästan ha skav i öronen efter en dag med honom. Favoriten bland samtalsämnen är bilar. När vi är ute på promenad pekar han på bilarna och säger vilket bilmärke det är. Axel är snart bättre än mig på bilmärken...

När vi inte diskuterar bilar så bråkar vi, känns det som i alla fall. Axel är väl inne i någon form av trotsålder och vill bestämma allt själv. Bara en sådan enkel sak som att tvätta händerna efter man ätit slutar oftast med en irriterad mamma och ett argt/ledset barn. Tänk då att Axel äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, kvällsmat och kanske en tallrik yoghurt innan läggdags. Det blir många tvättningar...

Samtidigt som man kan bli oerhört arg/irriterad på Axel så är han världens goaste lille kille. Det finns ingen som ger så goa kramar och pussar som han! Under de senaste dagarna har han börjat ge komplimanger. Igår sa han "Mamma, fin tröja, fina byxor, fina strumpor, fin tofs". Man bara smälter när man får höra något sådant från en liten tvååring. Undrar vem som lärt honom att ge komplimanger, både jag och Jesper är rätt så dåliga på det... Men håller det i sig kommer han bli en riktigt liten charmör...

Lova pratar inte så mycket än, men hon är bra på att göra "pruttljud" med munnen. Det är roligt tycker Axel som härmar henne. Jag tycker också att det är roligt, men inte när hon gör det precis när jag stoppat in en sked fruktpuré i munnen på henne. Då blir det sanering av bäbis, mamma, babysitter och köksgolv...

Lova var förresten på BVC i måndags och blev godkänd av barnläkaren. Nu väger hon hela 7,09 kilogram och är ståtliga 66,5 centimeter. Ingen tungviktare precis, men lätt fjädervikt kanske hon platsar i?!

Coolaste 7-kg-bruden i stan!

Kompisar på besök!

Äntligen har vi varit friska en period och kunnat umgås lite med folk (det är väl bäst att skriva "peppar peppar" annars kommer det väl en elak dagisbacill när som helst). I slutet på veckan/helgen har vi haft besök av kompisar!

I torsdags var grannarna Maxim 1,5 år och hans föräldrar Niko & Natalie här. Axel hade fullt upp med att se till att inte Maxim lekte med hans bilar. Orden "Nej Maxim, min bil" upprepades många gånger. Stackars lille Maxim...

I fredags var Emil 2,5 år och hans mamma Madelene här. Axel och Emil trissade upp varandra med en massa lekar och bus, bl a så hoppade de från tredje steget på trappan. Det gick bra för pojkarna, de slog sig inte, men mammorna fick några nya gråa hår...

Idag var Holger 8 månader här med föräldrarna Jonas & Jenny. Axel gjorde allt för att lära Holger och Lova hur man gör när man kryper, bäbisarna tittade väldigt intresserat, men det dröjer nog innan de kryper iväg...

Holger och Lova i babygymmet (obs kameran ljuger, Holger är större än Lova egentligen... 10 kg vs 7 kg...)

Nu har vi ställt Lova i dagiskö, vi hoppas att hon får plats på Axels dagis. Det finns ju något som heter "syskonförtur", men det tillämpas bara om det inte finns några andra barn som köat mer än 4 månader... Det får bli att ringa lite fjäsksamtal till rektorn istället!

Idag är det 6 månader sedan lillan kom till jorden!

Jag tänker tillbaka på fredagen den 17 september 2010, Lova födelsedag, vilken dag!

Lova var beräknad till 14 september så när värkarna började komma smygande på kvällen den 16 september (för övrigt morfar Kents födelsedag) var jag inte direkt förvånad. Jesper for iväg på en mycket viktig Korpenmatch och jag nattade Axel. Värkarna fortsatte under natten och vid sextiden på morgonen den 17 september kände jag att det snart var dags att åka in. Vid sju väckte vi Axel som blev överlycklig för att få åka till farmor och farfar istället för att gå till dagis. Vi hade t.o.m. lyckats tajma in farmors lediga fredag! Halv nio var vi inne på Östra och fem hemska timmar senare föddes vårt lilla underverk, klockan 13:31! Jag är verkligen glad att det är jag som föder barn, jag hade aldrig klarat av att stå hjälplös bredvid...

Så här såg Lova ut bara någon timme gammal:

Och så här ser hon ut idag (hon har inte riktigt förstått att man ska köra med bilarna och inte äta dem):

Lång(sam) promenad i solen och vällingdebut

 Igår tog vi en promenad i det fina vädert! Axel hittade en vattenpöl...

 

... och Lova mös i sin gosiga åkpåse.

 

Det blev ingen lång promenad, men ganska långsam. Axel körde vagnen. Roligast var att köra över gupp!

 
På kvällen fick Lova prova välling för första gången. Vi lyckades ju aldrig få Axel att dricka välling trots upprepade försök, så vi trodde väl att det inte skulle vara så populärt hos Lova heller, men där fick vi fel. Hon drack upp 2 dl på en gång. Mums! Förövrigt är Lova ganska "kräsen", hon äter inte potatis, morot, broccoli osv. Hon gillar färdiga fruktpuréer och gröt, och så välling nu då.

Nu ska det börja bloggas!

Har funderat på att börja blogga under en längre tid. Brukar i princip aldrig läsa bloggar så därför har jag skjutit på det, men nu är det dags.

Har väl tänkt att bloggen främst ska ersätta dagboksanteckningar om vad som händer här hemma på Lerlyckegatan. Inläggen kommer att handla om barnen och kanske lite annat också. Sedan får vi se om det är någon som är intresserad av att läsa, men mest skriver jag för att själv minnas vad som händer i livet, man glömmer ju så fort...